Raid PyreneenRaid Pyreneen (English)Jotunheimen RundtLa MarmotteLa Marmotte (English)Haute Route
Prolog
Jotunheimen Rundt
Erfarenheter
Länkar
Jotunheimen Rundt


Filefjell

När vi kom till startområdet hade regnet upphört, men vägen var blöt och vädret hade blivit märkbart mer instabilt. Starten gick, vi satte av och försökte hålla oss hyfsat väl framme i klungan. Efter några mil hade vi jobbat oss upp så att vi låg bland de 30 - 40 främsta. Första milen är ganska platt och den efterföljande stigningen uppför första berget är ganska jämn och inte särskilt brant. Under de sista kilometrarna kommer man över trädgränsen och vi nådde första toppen efter drygt två timmars åkning.


Borgund stavkyrka passeras efter några mil.

Under nedfärden började det skymma och vi slog på våra lyktor, men det var tillräckligt ljust för att se vägen klart och tydligt.

De flesta i täten hoppade över depån i Öye efter 81 km och så gjorde även vi. Det var mörkt nu, men inte värre än att man såg både vägen och cyklisterna klart och tydligt, så belysningen var mer till för att synas. Framför oss hade vi en arrangörsbil som körde med varningsblinkers påslagen.

Långa sträckor av vägen innan var upprivna för att asfalteras om, så Ari föreslog att vi skulle lägga oss i täten och hjälpa till med farthållningen för att undvika vurpor och för att komma in i depån tidigt. Just innan depån fick vi höra av en cyklist som kommit från mitten av klungan att en grävling sprungit ut över vägen och orsakat en vurpa bakom oss.

Pausen i depån gick i racertempo och vi var uppe på cyklarna igen inom loppet av 5 minuter. Sedan började klättringen uppför andra berget.


Valdresflya

Vi var en grupp på cirka åtta cyklister som startade i lugnt tempo uppför berget, så att fler skulle kunna komma ikapp efter depåstoppet. Allt eftersom började tempot trissas upp och vi övergick i att köra i belgisk kedja uppför berget, något som till slut blev för tungt och vi återgick till att köra på två led. Tony från CykelCity i Lund gjorde några attacker, men hämtades in av ursinninga norrmän som tyckte att gruppen skulle hålla ihop för att få bästa möjliga sluttid.

Några i gruppen klev av för att pausa i den tredje depån i Beitostölen, men Ari och jag fortsatte som planerat uppför. Efter 19 mil avbröts klättringen och vi kunde vila oss under några kilometers utförsåkning. Där kom vi ikapp en cyklist som släppt från rekordpuljen, vilket hjälpte upp moralen.

Sedan återstod bara den sista dryga halvmilen upp till toppen. Det var det första avsnittet där det blev ordentligt brant och segt, men sista biten upp över toppen var flack och lättåkt.


Över Valdresflya 1999.

Nerfärden från berget var en ren fröjd, för man kunde se vägen slingra sig i mjuka kurvor med fri sikt flera kilometer framåt och det var ingen som helst trafik så tidigt på morgonen. Det var bara att kura ihop sig på cykeln och låta tyngdlagen göra jobbet.

Vägen gick utför med en och annan uppförsbacke och de sista kilometrarna innan depån i Lemonsjöen var ganska sega. Stämningen var bra i gruppen, vi småpratade om allt möjligt och när vi kom in i depån stod solen högt på en klarblå himmel. Återigen blev det ett kort stopp och sedan bar det iväg igen.

Efter Lemonsjöen kom en riktigt lång och tidvis brant utförslöpa, vilken avslutades med en skarp vänstersväng ut på en större väg, men alla tog det försiktigt och gruppen kunde återsamlas. Vi fortsatte i en något ryckig belgisk kedja in till Lom, där ytterligare några hoppade av för att fylla på förråden.


Depån i Lom.


Sognefjell

Ari och jag kom överens om att släppa klungan en bit efter Lom och att fortsätta uppför Sognefjell i vårt eget tempo. Efter en stund passerade vi avfarten till Galdhöpiggen och 30 mil passerades efter 9 timmar och 52 minuter. Sognefjället bjöd på två branta partier, vardera cirka en halvmil långa, och vi avverkade dessa i sällskap med tre norrmän.

Efter de avslutande serpentinerna kom vi upp till depån i Turisthytten, som ligger på toppen, alldeles invid en sjö. Där kunde vi koppla av och ta för oss av buffén som stod uppdukad. Såväl våfflor med hjortronsylt som diverse exotiska norska korvar slank ner. Därefter återstod lite körning på fjället och vägen var rätt så kuperad innan nerförsbacken kunde börja.

På knappt 1,5 mil tappade vi 1200 höjdmeter och ganska snart befann vi oss nere på havsnivå igen. På vägen utför hade vi blivit upphunna av en norrman, som vi tog hjul på och följde ner till botten av backen.


Fantastiska vyer.

Vägen slingrade sig sedan bitvis längs en av Sognefjordens armar ända tills den sista, "lilla", backen tornade upp sig. Den första halvmilen var definitivt något att bita i, speciellt med 40 mils cykling i benen. Några kilometer före toppen insåg vi att vi kunde komma in under 16 timmar om vi la på ett kol, så vi pressade på lite extra den sista biten in till Sogndal.


Epilog

I målfållan blev vi intervjuade och sedan kunde vi avnjuta grillbuffén och lite vila. Solen gassade och vi letade förtvivlat efter lite skugga. Vi satte oss tillsammans med några av dem vi cyklat tillsammans med och diskuterade genom loppet. Medaljer och diplom delades ut och sedan satte vi oss i bussen tillbaks till Laerdal.


Målet i Sogndal. Efterlängtat!

Efter dusch och ombyte gick vi ut och tog några pilsner, åt lite pizza och kopplade av i solskenet. Kroppen kändes mör, men ändå förvånansvärt fräsch. Till slut började dock tröttheten ta ut sin rätt och Lasse sammanfattade det hela kärnfullt: "Nu skall det bli skönt att gå och lägga sig. Jag sov så himla dåligt förra natten."


Loppet i siffror

Distans: 431 km
Stigning: 4 600 höjdmeter
Totaltid: 15 timmar och 52 minuter
Tid på cykeln: 15 timmar och 4 minuter
Snitthastighet: 28.6 km/h 



Svart kurva: Höjd (m)
Blå kurva: Hastighet (km/h)
Röd Kurva: Puls (slag/min)