2002-09-02, Hendaye - Oloron
Vi gick upp 06:30, åt frukost och gjorde sedan de sista förberedelserna inför avfärden. Starttiden var satt till 09:00, så att de 100 timmarna skulle räcka till klockan 13:00 på fredagen. Fem minuter före start lossnade en skruv från en bakväxel och ett febrilt letande iscensattes. Efter några svettiga minuter återfanns skruven, som satt kvar i växeln. Vi fick vår första stämpel i Carnet de Route på hotellet och kunde sedan ge oss av knappt tio minuter efter utsatt tid.
Febrilt letande efter en förlorad skruv, som visade sig sitta kvar i växeln.
Vi siktade på att hela gruppen skulle ge sig av tillsammans och hålla ihop längs kusten till St Jean-de-Luz, varefter vägen svängde av inåt landet. De flesta av cyklisterna var ju vana vid vänstertrafik, så jag bestämde mig för att ligga i täten de första milen för att minimera risken för olycka p.g.a. att någon skulle dra iväg åt fel håll i en stressituation.
Col St Ignace & Col Pinodeita
Vi passerade Ascain och efter 23 kilometer kom vi till foten av Col St Ignace, det första av de 18 passen, som reste sig 169 meter över havet. Det var en fyra kilometer lång och vacker stigning. Jag ville testa formen, så jag tryckte på ordentligt och tog mig upp med en snittpuls på 175 slag/minut. Det kändes att jag kanske tagit i lite för mycket så tidigt, men gjort var gjort.
Jag fortsatte att ligga i täten, oftast i par med en sympatisk kille som hette Erol. Det visade sig att vi skulle tillbringa många timmar tillsammans de närmsta dagarna.
Vi tog oss över dagens andra pass, Col Pinodeita, 176 meter över havet. Till skillnad från den första backen var det här passet inte alls så distinkt, utan helt plötsligt var vi bara över toppen. Efteråt var det utförskörning till Espelette, där vi fick vår andra stämpel.
Efter Espelette tog vi in på en liten väg, D349, som gick förbi Pas de Roland. Vyerna var väldigt vackra, men vägvalet var ändå inte speciellt lyckat för vägen var smal, hade usel beläggning och vi konfronterade hela tiden branta uppförs- och nedförsbackar som ofta avslutades med tvära kurvor. Efter en dryg halvmil kom vi äntligen ut på den stora vägen D918 och kunde fortsätta under mer ordnade former. Vi var nio stycken som körde i dubbla led längs vägen som fortsatte lätt uppför ända till St Jean-Pied-de-Port. Vi höll cirka 32 - 34 km/h.
Col d'Osquich
I St Jean-Pied-de-Port stötte vi ihop med bussen och de flesta fyllde sina flaskor. Vi hade pratat om att äta lunch här, men många i gruppen tyckte det var för tidigt, så vi tryckte på. Vi fortsatte uppför i strålande väder och lätt motvind. Innan stigningen upp mot Col d'Osquich började på allvar kom vi till en svacka och därefter klättrade vi från 120 till 500 meters höjd på cirka fem kilometer.
Erol, Peter, Bob och Jim på toppen av Col d'Osquich.
Vi var fem som drog iväg uppför berget, men efter två kilometers stigning var jag tvungen att släppa. Framför mig släppte Erol en stund senare, men han var för långt fram och körde för snabbt för att jag skulle orka ifatt. En annan i gruppen framför mig var Jim, en australiensare från Tasmanien som cykelsemestrat i Storbritannien i två månader. Han hade fått sin cykel stulen dagen efter han anmält sig till resan och cyklade nu på en hyrcykel han lyckats få fram i sista minuten. Jim stannade vid ett hotell två kilometer från toppen för att fylla på vatten, men körde sedan snabbt förbi mig och kom ikapp Erol. Strax efteråt körde en annan australiensare, "Aussie Dave", förbi och anslöt sig till Jim och Erol.
Peter, en 58 årig cyklist från Manchester, var tillsammans med Bob först uppe på toppen och därefter kom gruppen med Erol, Jim och Aussie Dave. När vi stått där en stund kom bussen. Solen gassade, så vi var sugna på lite dricka, men det visade sig att allt vatten fanns i följebilen. Det var bara att ge sig av utför. Utsikten när vi körde utför Col d'Osquich var otroligt vacker. Vägen var väldigt lättåkt och det var inga problem att komma upp över 60 km/h, vilket medförde att det inte blev så många foton tagna på det avsnittet.
Nere på platten fortsatte vi köra i dubbla led igen och efter 12 mils körning fick jag kramp i vänster ljumske. Jag lade mig längst bak i klungan och släppte lucka, men just då sänktes farten något, så jag kom ikapp direkt. Krampen höll i sig i tre kilometer och i samma stund som den släppte fick jag kramp i höger ljumske och den höll i sig i ytterligare två kilometer.
Efter 135 kilometer kom vi till Tardets, dagens tredje stämpling. Vi åt lunch och flera engelsmän satte i sig både en och två stora öl per capita. Roberts grupp kom in efter en stund, men de hade redan stämplat på en bensinstation strax innan staden och verkade färdigpausade. Robert hade med sig liniment, vilket räddade mina ljumskar. Efter en knapp timmes rast på stadens torg satte vi oss på cyklarna igen.
Lunchpaus i Tardets.
Två tuffa toppar
På grund av värmen, och kanske även ölen, sjönk tempot något efter Tardets. Efter 140 kilometer kom vi dock lite oväntat till en rätt så tuff backe. Den var två kilometer lång och sög rejält i benen. Efter 150 kilometer kom vi till en nästan likadan backe, även den två kilometer lång. Det var bara att bita ihop och ta sig över den.
Vi väntade in varandra efter toppen och fortsatte tillsammans till Asasp. Vi skulle bo i Oloron, en stad som låg en mil utanför den egentliga färdvägen. Vi fick dagens första riktiga medvind och tempot trissades upp inför en sprint. Jim och jag släppte tillsammans med John, som hade åkt Raid Pyrénéen två gånger tidigare. Spurten drogs upp framför oss, men John kunde en smartare väg till Hotel Alysson, så vi var framme vid hotellet före spurtspecialisterna.
Bortsett från den första timmen, hade vädret varit strålande under dagen. Solen sken fortfarande och efter att vi ställt bort cyklarna, hoppade vi i hotellets pool för att sedan soltorka i solstolarna vid poolkanten. Från hotellet kunde vi se bergen torna upp sig i sydost. Med tanke på krampen bestämde jag mig för att sänka sadeln något inför morgondagens etapp.
Utsikt från Hotel Alysson mot andra etappens färdväg …
Dagen i siffror
Distans: 170 kilometer
Stigning: 2 025 höjdmeter
Tid i sadeln: 6 timmar och 8 minuter
Snitthastighet: 27.8 km/h
Svart kurva: Höjd (m)
Blå kurva: Hastighet (km/h)
Röd Kurva: Puls (slag/min)
| 
