2014-08-23, Genève - Genève
Distans: 9 km
Uppför: Inte många meter
Utför: inte mycket där heller
Målsättning: Att ta mig runt
Funderingar inför etappen
Att köra en 9 kilometers tempoprolog är något som jag uppskattar ungefär lika mycket som att bada i 15-gradigt vatten. Det finns ingen nytta med det och ingen som helst njutning.
Jag försöker ändå se konstruktivt på saken. Cyklisterna kommer starta med 20 sekunders mellanrum och med stor sannolikhet kommer jag bli omkörd på löpande band. Det är bara att ta hjul på dem som kommer och hänga på så länge det går.
Det kanske rent av kommer bli så fullt av cyklister som kör om varandra, att det nästan kommer att likna ett linjelopp ...
Genève
Vi har ställt klockan på ringning klockan åtta, men jag vaknar redan kvart i sex. Huvudet är fullt av tankar kring tempoprologen, samt logistiken, både dagens och under loppet framöver.
Jag körde mitt senaste tempolopp 2001 och det dessförinnan cirka 1983. Så det är en del utveckling på den fronten som jag missat under de senaste decennierna. Uffe har dock ett bra tips: kör den första tredjedelen under tröskel, den andra tredjedelen på tröskel och sedan den sista tredjedelen på max. Jag översätter det till att jag skall köra de första tre kilometrarna omkring 150 – 155 slag per minut, de mellersta omkring 160 slag och sedan vrida ut så mycket det går på slutet. Jag slipper i alla fall köra med en fånig strut på huvudet.
Vid frukosten ser vi Emma Pooley, samt en deltagare som bara har en arm och ett ben, båda amputerade ovanför armbågen respektive knäet. Det sätter vår egen prestation i perspektiv och nivån för vidare mysgnäll.
Vi har tre väskor att ta vara på; cykeltransportväskan, resväskan och handbagaget. De två senare tillhandahålls av arrangörerna vid Jardin Anglais och de kommer att hämtas på hotellet nästkommande morgon. Men den stora cykeltransportväskan skall vi själva frakta till Jardin Anglais. Där skall även våra cyklar inspekteras inför start och godkännas innan vi egentligen får göra något mer som har med loppet att göra.
I slutänden byter vi om till cykelkläder, plockar med övriga saker som behövs för prologen, tar cykeln i ena handen och cykelväskan i den andra, och promenerar ner till Jardin Anglais. Det är knappt två kilometer och tar en halvtimme.
Cykelinspektionen är över innan jag förstår att den har börjat och vi ställer oss i kö för att få de sista bitarna på plats. När vi hör speakern så inser vi att det är ett lopp med kontinentala förtecken. ”Varje kväll är det möte klockan 18. Alla möten är obligatoriska, men det ikväll måste ni faktiskt gå på.” Och ”Kom ungefär en kvart innan ni skall starta tempoprologen och kör när ni har kommit fram till starten. Det här är ingen exakt vetenskap.” Det känns väldigt bra. Speakern påpekar flera gånger att vi inte skall ta ut oss på prologen, utan bara se det som ett trevligt inslag inför loppet. Så dags att säga det nu.
Prolog
Vi närmar oss starten, som går utför en ramp, precis som på de stora tävlingarna. Det får plats två cyklister ovanför rampen och Uffe startar 20 sekunder före mig. En funktionär frågar om hon skall hålla i min cykel inför start och jag svarar jakande.
Starten går, jag kommer in i tempot och kollar pulsen efter några hundra meter. 164 slag per minut. Jag växlar upp i hopp om att få ner pulsen, men det händer inte, så jag växlar ner igen. Det flyter på bra och när jag ser några flaggor vid sidan av vägen, så förstår jag varför. Avståndet fram till Uffe ökar för varje tramptag.
Efter 2.5 kilometer blir jag ikappkörd och cyklisten signallerar att jag skall ta hans hjul. Jag har redan sett flera konstellationer på tre man som kör regelrätt lagtempo, men jag lämnar 4 – 5 meters lucka och använder honom som pace. Inte enligt regelboken, men det dövar mitt samvete något.
Efter vändningen kommer motvinden och när vi har kört 5 kilometer börjar den andre krokna. Jag täpper luckan, går om och ökar lite. Vi drar cirka 600 meter åt gången och jag släpper lite lucka varje gång jag går ner. Jag kommer in med en puls över 170 slag, strax under 14 minuter. Klart över förväntan, om jag nu hade någon. Uffe kör nästan minuten snabbare och presterar en riktig topptid.
Packning
Vi stoppar ner ryggsäckarna i väskorna, får upp dem på ryggen och rullar tillbaks till hotellet. Vi äter en sen lunch och sedan beger vi oss till vårt rum, där vi packar ner och packar om väskorna tills det står mig upp i halsen. Klockan 18 är det prisutdelning för prologen och briefing, dels generellt för loppet och dels för den första etappen.
Emma Pooley vinner damernas prolog och en svensk kommer trea i herrarnas. Imponerande. Loppets omfattning och professionalism blir också allt tydligare. Det är 174 funktionärer samt en mängd volontärer, och de har 55 fordon till sitt förfogande. En cyklist, Lanterne Rouge, är en levande motsvarighet till kvastbil. Han kommer cykla så att han matchar cut-off-tiden för varje etapp och motivera behövande cyklister.
Den första etappen gås igenom i detalj. Samtliga klättringar, samt eventuella hinder och besvärligheter gås igenom. Därefter avslutas dagen med ett pastaparty.
Dagen i siffror
Distans: 8.8 km
Stigning: 10 m
Tid i sadeln: 0:13:52
Snitthastighet: 37.6 km/h | 
