Vi har ställt klockan på ringning klockan halv sex, men jag vaknar en timme tidigare och ligger och vrider mig i sängen. Vid frukosten ser det ut som att vi bor på ett renodlat cykelhotell och efteråt skall samtliga ta ner sin stora Haute Route-väska och sin cykel till receptionen. Från att ha haft relativt gott om tid, så känns det som att den bara rinner iväg. I slutänden är det ingen panik och vi är vid Jardin Anglais en kvart före starten 07:15.

 

Vi kör båda med armvärmare och vindjacka eller vindväst som förstärkning. Knävärmarna åker ner i ryggsäcken, som lämnas vid starten.

 

Det är masterstart de första 24 kilometrarna och i början går det plågsamt långsamt. Efterhand lämnar vi stadsbebyggelsen och vägen klättrar långsamt upp bland vingårdar. Uffe och jag kör bredvid varandra och småpratar. Bitvis är jag tacksam för att detta är en neutraliserad sektion, för vägen är smal och trixig. Då är det skönt att det inte går så fort.

 

 

 

Vid Bonne passerar vi den officiella startlinjen och tempot går upp direkt. Vägen går lätt uppför och det gäller att inte gå på för hårt. Det är så frestande att hänga på en grupp som kör lite för snabbt, men vi håller huvudet rimligt kallt och ser till att inte ryckas med.

 

Efter någon mil börjar vägen gå utför och nu får vi upp farten. Det är fortfarande tidigt och vägarna är lite fuktiga. Bitvis följer vi en flod och det är väldigt lummigt.

 

Organisationen är fenomenal. Vid varje korsning och i varje rondell, och jag menar verkligen varje, så står funktionärer och stoppar korsande trafik. T.o.m. en avfart från motorvägen får lämna plats åt loppet. Svenska politiker, kom hit på studieresa!

 

 

 

49 kilometer från starten når vi början på dagens första klättring. När jag studerade kartan och Climb by Bike ett halvår tidigare, så trodde jag att klättringen skulle börja i Scionzier. Nu visar det sig att vi är i Marnaz, vilket gör att den höjdprofil jag tagit fram inte är mycket värd, åtminstone för bergets första del. Vi fyller flaskorna i depån och sätter sedan av uppför.

 

Den första kilometern, då vi fortfarande är i byn, är otroligt brant och flera andra cyklister flåsar redan tungt. Uffe och jag tar det försiktigt, men efter en dryg kilometer drar Uffe ifrån. Jag känner igen syndromet från La Marmotte och gör ingen som helst ansats att följa med.

 

Jag tar det medvetet väldigt lugnt och blir hela tiden omkörd av andra cyklister. Till och från tar jag rygg på någon som håller ett bra tempo, men en tredjedel upp på berget planar vägen ut och då drar all tänkbar draghjälp ifrån.

Jag har hittat en bra referenspuls för klättringen idag och den ligger på knappt 150 slag per minut. Varje kilometer passerar vi en informationsskylt som meddelar distans kvar till toppen, aktuell höjd, samt snittprocent för den kommande kilometern. Jag dricker vid varje skylt och oftast även en gång mellan dessa.

 

De tre sista kilometrarna snittar mellan 9 och 10 procent. Jag håller ungefär samma ansträngningsnivå, ökar pulsen något bara, och helt plötsligt passerar jag cyklister i parti och minut. Flera av dem som körde ifrån mig på det flackare partiet glider förbi.

 

Uffe väntar på toppen när jag kommer upp. Jag tar på mig väst, fyller flaskor, tar några bananbitar och sedan sätter vi av utför.

 

Uffe visar sig vara väldigt duktig utför; han är snabb, säker och fenomenal på att få med sig farten genom kurvorna. Jag hamnar efter lite i starten och får anstränga mig för att komma ikapp. Jag trampar snart ut alla växlar, så trickset är att vara restriktiv med bromsandet. Vi kör om cyklister, motorcyklister och bilister, och når Le Grand Bornand med två stora leenden. Vägen fortsätter vidare utför till Thonon, där dagens andra klättring börjar.

 

 

 

Vi tar av vindplaggen och därefter sätter vi av uppför. Uffe drar och jag ligger efter. Det är en traditionell alpklättring, som även den planar ut efter några kilometer. Därefter blir det lite brantare och vi byter rollfördelning. Vi tuggar oss förbi fler och fler cyklister, och blir omkörda till och från. Åter igen kan vi beskåda vyer som tagna från vykort.

 

Under briefingen igår sades det att denna klättring skulle vara betydligt tuffare än den föregående, men det kan vi nog inte riktigt hålla med om. Men det är klart, har man kört slut på sig på den första, så blir den andra per automatik tuffare. Fyra kilometer från toppen är det ett brant parti, men annars håller sig vägen kring sju procent. Vi håller ett jämnt och fint tempo och snart är vi uppe på toppen.

 

Den efterföljande utföråkningen är lite trixigare och efter en stund drar Uffe ifrån. Efter en halvmil är vi nere vid ett vägkors. Ner till vänster går den till La Clusaz, men vi tar till höger upp mot Col des Aravis.

 

 

 

Klättringen är en knapp halvmil lång och känns närmast som formalia. Ändå biter den ifrån här och var, och vinden börjar också spela in lite. En bit upp på berget kan vi höra marmotter vid sidan av vägen, men vi kan inte se någon.

 

På toppen fyller vi flaskorna en sista gång och börjar utförskörningen. Arrangörerna har tagit bort tidtagningen för den här utförslöpan och jag kan inse varför.  Sven-Erik Vik och jag körde den tre år tidigare och nu minns jag att den var väldigt kurvig. Uffe står på i de tekniska partierna, jag tar det lite försiktigare och vi återsamlas när vägen planar ut. Det blir brantare ner till Flumet och sedan påbörjas den sista biten in till Megève.

 

Vi tar inte huvudvägen, utan en mindre väg, som börjar med en rätt så tuff klättring. Efter en stund planar vägen ut och ansluter till huvudvägen mellan Albertville och Chamonix. Motvinden gör sig nu påmind. Med en halvmil kvar blir vi omkörda av två snabba cyklister som vi tar rygg på. Det går egentligen lite för fort, men hellre slita på rulle än slita själv i motvinden, och vi hänger på ända in i mål.

 

 

 

Vädret är vackert, vi befinner oss på 1100 meters höjd och känner oss rimligt fräscha. Målområdet är samlat kring Palais des Sports och allting flyter som ett väloljat maskineri. Cykelparkering, varm lunch, dusch och massage. Därefter tar vi oss till hotellet och checkar in. Det är mysigt, men att bära upp väskan tre trappor tar nästan knäcken på mig.

 

Klockan 18 är den nu sedvanliga briefingen som är föredömligt kort och informativ. Efteråt strövar vi omkring i Megève, som visar sig vara en otroligt vacker stad. På det stora hela har det varit en väldigt bra dag.

 

 

 

 

 

Distans: 131 km

Stigning: 2870 m (Polar) & 3010 m (Garmin)

Tid i sadeln: 5:40

Totaltid: 5:51

Rullsnitt: 23.1 km/h